Liknande produkter tillverkas traditionellt runt om i Europa i länder som Tyskland, Ungern, Nederländerna och Frankrike. I Norden har vi exempelvis Gammel Dansk som är vår variant på bittern. Det är dock bara i Italien som drycken får kallas för amaro. 

Den typiska tillverkningsprocessen är att kryddor, örter, rötter, blommor, bark och citrusskal ligger och macererar (drar) i sprit eller vin. Ibland adderas socker till den färdigfilterade vätskan och läggs på ekfat eller direkt på flaska. Kända sorter i Amaro-släktet är Averna, Ramazzotti, Lucano och Montenegro. Många av varumärkena som finns på marknaden idag har recept som kan härledas tillbaka till 1800-talet, ofta med kopplingar till olika kloster och apotek. Amaro avnjuts typiskt rent, ibland med en citronskiva. Man kan med fördel också dricka sin amaro med is eller tillsammans med tonic.

Amaro smaksätts med en mängd olika kryddor, örter och rötter. Vissa producenter listar sina ingredienser i detalj på flaskans etikett. Kryddor/örter som typiskt används är angelicarot, kinabark, citronmeliss, citron-verbena, enbär, anis, fänkål, ingefära, mynta, salvia, citrusskal, laktritsrot, kanel, kardemumma, saffran, malört och fläder.